Idag har jag krånglat mig igenom alldeles för många avsked -alltifrån Lisa till våra dykkompisar från i fredags till några kompisar härifrån och Fernando, som äger hostelet jag bott på. Jag hatar det. Hatar alla avsked- stora som små. Det är vid sådana här tillfällen som jag inte trivs med att vara ensam på mitt äventyr, vilket jag annars älskar. Nu längtar jag hem utan att riktigt veta vad hem är. Jag längtar till ett hem.
I've spent the day saying good bye to people, which I hate. I've said good bye to Lisa, our great austrian/italian dive buddies and friends for the weekend, Silvi, the hostel owner Fernando and many more. I hate them all, big and small. The only time I don't enjoy travelling on my own is on a day like this. Right now I'm just homesick. Longing for a home. I just wish I knew where I want that home to be...
Ja det är ju nackdelen med att träffa nya vänner när man är på resa som du. Men i dag åker du till Nicaragua och där har du vänner som du fick säga hejdå till förra året. Om ett år (eller kanske bara nästa år) så får du ju träffa många av vännerna i Mexiko igen!
ReplyDeleteLisa är ju tillbaka igen innan du ens hinner veta ordet av det :) Men innan hon får åka ska hon parta loss med mig!
Känner precis samma sak, är så trött på att säga hej då till människor jag tycker om och längtar löjligt mycket efter ett hem.
ReplyDelete