Nicaragua through an iphone

I brist på annat får ni ännu en bildbomb, denna gång från Granada. Vi är tillbaka i León igen, om en timme ska vi ge oss iväg på en hike upp på en av de aktiva vulkanerna utanför stan, Telica. Ska bli jättekul, förhoppningsvis har vi tur med vädret. Det har regnat lite de senaste dagarna, så vi får se.

I don't have any amazing stories to tell at the moment so you get another load of pictures, this time from Granada. We headed back to León yesterday, and in an hour we're leaving for a hike to Telica, one of the active volcanoes outside of town. Looking forward to it, hopefully we'll be lucky with the weather. It's been raining a bit lately so we'll see what happens.

Granada from above

Granada from above

Granada from above

The lovely breakfast at Hotel con Corazón

Pico De Gallo and Totopos - two of my favourite Mexican exports

On the road again 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Feliz Navidad!

God Jul mina fina! Gustaf och jag är i en liten kolonialstad i södra Nicaragua och lever lyxliv på hotell. Skönt med varmvatten i några dagar! Vi hade en väldigt bra julafton igår, gick några varv runt Granada på dagen, och åt en enorm julmiddag på hotellet på kvällen. Känns såklart inte riktigt som jul utan kyla, mörker och julskinka, men mysigt är det! Jag tänker på er alla och hoppas ni har det fint trots avsaknaden av snön.

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer ni skriver till mig, blir så glad varje gång! Jag kan inte nog säga hur roligt det är att ni vill läsa om mina äventyr, och att ni tar er tid att kommentera. Stor kram!

Happy Holidays! Gustaf and I are in Granada, south of Managua. It's a beautiful old colonial town, with a proper holiday feeling. We spent Christmas Eve strolling around the city, and ended it with a huge dinner at our hotel. It doesn't feel quite like Christmas without the cold and darkness of Sweden, but we've had a great time so far. 

I also want to thank you for all the nice comments you've made on this blog. I appreciate every single one more than I can tell you. I'm so happy that you want to be a part of my adventures, and even take the time to comment. Big hug! 


So this is part of what we've been doing this past week:

walking around León, Gustaf pretty much knows his way around by now

Spent a day at Las Peñitas

Walked around Granada which resulted in about a million pictures...

 Julafton 2011

bra besök

Gustaf är här! Igår åkte jag och mötte honom i Managua, han var lite lagom trött efter den evighetslånga resan. Vi har ägnat första dagen åt att promenera runt i León och försökt få ordning på Gustafs dygnsrytm. Det känns så himla konstigt att han är här, helt overkligt. Och alldeles underbart. Ni får några bilder tagna med Gustafs iphone, det får duga när jag inte orkar ta med min kamera.

Gustaf is here! I went to meet him in Managua yesterday, he was slightly tired after the long journey from Sweden. We've spent the first day walking around León, and I've made it my mission to get rid of Gustaf's jet lag as soon as possible. I do not want to be woken up at six in the morning. It's almost surreal to have him here, but absolutely wonderful. Here are some pics taken with his iphone, I'm to lazy to bring my own camera when someone else has one.

the market

 the market

Gustaf

 another juice at La Terraza

my tattoo at the moment, so far so good

tattoo

Äntligen kan jag visa er! Lisa tog massa bilder med sin analoga kamera, och har varit lite seg med att framkalla. Hur som helst, för tre veckor sedan gjorde jag min första tatuering! Det står "jag är en fågel nu", och jag kunde inte vara mer nöjd. Älskar den verkligen. Valde att sätta den på utsidan av handleden för att jag vill att den ska synas, och det ser lite ut som ett smycke. Den mest uppenbara meningen är såklart en påminnelse om att jag är fri att styra mitt eget liv dit jag vill, men det är också en referens till ett av de bästa album som någonsin gjorts. Valde dock att översätta till svenska, blir mer personligt så. Hittills har åtminstone en främling som frågat om tatueringen förstått referensen utan att jag förklarat, så jag är nöjd.

Tyvärr har jag inga bra bilder från när den är klar eftersom den rullen förstördes, men ni får en som jag fotat med webbkameran på datorn. Fram med ärliga åsikter tack, jag är medveten om att en del av er kommer tycka jag är galen/korkad som gjort detta! Huvudsaken är ju att jag är nöjd.

I can finally show you what I did my last week in Playa! Lisa used her analog camera and took her time to develop the photos, but here they are. It says "I am a bird now" in Swedish. I love it so much. It looks like a piece of jewelery on my wrist. Partly it's obviously a sentence to remind me of that I have the power over my own life and destiny, I am the only one who can make me happy and I have the freedom to do it. It is also a reference to one of the best albums ever made, but I decided to translate it in to Swedish in order to make it more personal. Hopefully a couple of people will understand the reference without me having to explain (so far one has), but it's not that important. 


Unfortunately I don't have any good photos of how it looks now, but I took one with my webcam. Feel free to be honest about what you think, I know that some of you will think I'm completely crazy for doing this.

Inbrott

Hej hej.

Här händer det inte så mycket förutom att Gustaf kommer hit om ungefär inte så många dagar. Längtar så himla mycket nu. Skype och mail är finfint på alla sätt och vis, men det blir inte riktigt samma sak. Börjar tröttna så smått om jag ska vara helt ärlig.

Igår hände en obehaglig sak här i huset: en man ringde på och hävdade att han var där för att ta hand om trädgården (trädgård är lite att ta i, men vi har några buskar som behöver vatten då och då), blev insläppt och gick runt i huset och stal saker. Tre eller fyra av de i huset såg honom känna på dörrar, men han var snabbt borta. Med sig fick han min danska grannes kamera och dator med väska, laddare och alla tillbehör. Hon har sina fönster öppna och ett skrivbord med grejerna precis under, så han behövde bara sticka in armen. Tur i oturen var att han inte tog passet som även det låg på skrivbordet. Obehaglig historia, vi har alla känt oss väldigt säkra här hittills. Mina fönster är alltid öppna och jag lämnar ofta dörren öppen om jag bara ska gå upp på terrassen en stund. Har dock inga värdesaker i närheten av fönstret, men borde säkert vara mer försiktig.

Not much going on here, except that Gustaf will be here in a few days. I can't wait, Skype and emails are great but it's not the same as real life. Every other week I hate Skype with it's connection problems and lousy call quality, but then I have a nice conversation with someone at home (even with perfect video) and think that it's the best invention ever. 

Yesterday a guy got in to the house and stole my danish neighbour's laptop and camera. He said he was the gardener and was let in, took a walk around the house and felt on different doors. They were all locked, but the danish woman had her desk right by her window which was open, so he could just grab it and put it in his backpack in a couple of seconds. We all probably feel a bit too safe here, leave our doors open if we're in the kitchen or up on the terrace. I'll definitely be more careful from now on...

Cerro Negro-El Hoyo

I skrivande stund ligger jag orörlig i min säng pga extrem träningsvärk. Stapplar runt som en 95-åring de få gånger jag måste resa mig upp (försöker dock undvika det så gott det går). Anledningen till denna smärta är vulkanbestigningen jag ägnade mig åt i helgen. I lördags morse gav jag mig av till Quetzaltrekkers kontor här i León för att äta frukost tillsammans med två guider och resterande hikedeltagare. Gruppen bestod av tre amerikaner, en schweizare(stavning?), en kanadensare och jag. Våra utmärkta guider Langdon och Janet kom från Portland, Oregon respektive Tyskland.

Dagen började med Leóns överlägset mest turistiga aktivitet (som jag faktiskt lyckades undvika under de fyra månader jag var här sist): volcano boarding. Cerro Negro är den nyaste vulkanen i kedjan Los Maribios som omger León, den hade ett stort utbrott senast 1999. Vi lämnade våra stora väskor och klättrade upp med brädor, lite vatten och skyddskläder. Väl däruppe tittade vi på kratrarna som bildats vid olika utbrott och tog en välförtjänt vattenpaus innan vi drog på oss overaller och skyddsglasögon. Åkturen ner var ungefär som väntat; kort, sandig men ganska kul. Inget jag skulle göra varje vecka, men kul att ha testat på.

Väl nere borstade vi av oss det värsta dammet, åt lite frukt och drog sedan på oss våra ryggsäckar. 8 liter vatten, mat för två dagar och campingutrustning blir till en ganska tung last. Jag var redo för vattenpaus efter cirka hundra meter, men någon måtta får det ju vara. Vår brutalt ärliga guide Langdon hade förvarnat oss om att första timmen skulle bli den absolut värsta på hela hiken, vilket hon hade väldigt rätt i. Det var brutalt och smärtsamt, men väl uppe var jag mycket nöjd med min prestation. Och alldeles genomsvettig!

Efter lunch fortsatte vi vandra mot dagens mål: toppen av el Hoyo. Utsikten på vägen dit var fantastisk, och vi fick dessutom se ett par White Faced apor (svenskt namn?) vilket alltid är roligt. Vi slog läger i en liten krater/oas nedanför toppen, otroligt vacker lägerplats med utsikt över vulkaner, Lake Managua och Stilla havet åt ena hållet, och toppen av El Hoyo med det fascinerande slukhålet åt andra hållet. Efter att ha rest tälten klättrade vi sista biten upp till toppen av vulkanen för att titta på solnedgången. Vackra solnedgångar går inte att beskriva, och min kamera gör det inte heller rättvisa, men ni kan ju tänka er. Kvällen avslutades sedan med lägereld, middag och lite rom.

Nästa morgon vaknade vi vid soluppgången som även den var helt perfekt. Vi åt frukost och gav oss sedan iväg på första etappen för dagen: Laguna de Asososca, en liten sjö vid foten av vulkanen Asososca. Ryggsäcken kändes äntligen lite lättare med några tomma vattenflaskor och lite mindre mat, men att vandra nedåt är väldigt påfrestande för knäna så jag tog det försiktigt med en ordentlig vandringsstav. Vid lunchtid kom vi äntligen fram till sjön och kastade oss i vattnet. Efterlängtat är bara förnamnet, det var länge sedan jag kände mig så fruktansvärt ofräsch.

Efter några timmar vid sjön gav vi oss av hem mot León igen, vid fyratiden var vi tillbaka på Quetzaltrekkers kontor. Jag hade en underbar helg, och kunde inte vara mer nöjd med Quetzaltrekkers. All vinst går till välgörenhet och guiderna är volontärer där, de får inte ens boende gratis. Riktiga hjältar som jobbar väldigt hårt! Här får ni till sist en ordentlig bildbomb, tänk er då att det var mycket finare i verkligheten.

I spent the weekend hiking up Cerro Negro and El Hoyo with Quetzaltrekkers. All their guides work for them as volunteers, and all the profits goes to different community projects around León. Nice to be able to hike and contribute to a good cause at the same time! 

Anyway, we began the first day with an early breakfast at the QT office before heading towards Cerro Negro. We left our big bags at the ranger station and hiked up the volcano with our boards and jump suits on our backs. Once up there we had a look at the craters and the guide told us some facts about the volcano before we suited up and got ready for the ride down. It was more or less like excpected, sandy, short but a cool thing to have done once. Afterwards we headed back to the ranger station for some water and snacks prior to the big hike to our campsite on top of El Hoyo. Our guides had told us in advance that the first hour and a half of the hike was going to be pretty rough, and they were right. It was gruesome, especially with eight litres of water, camping gear and food on your back. I finally made it up there after quite a few water breaks, and after a while the whole group was gathered again. We hiked another 15 minutes to our lunch spot and were pretty happy when we got to rest from the backpacks for a while. The rest of the hike wasn't anywhere near as difficult, we all really enjoyed the amazing views over the volcano chain Los Maribios. On one of the water breaks we saw a couple of white faced monkeys in the distance, which was a nice surprise. 

A couple of hours before sunset we reached the beautiful campsite just below the mysterious sinkhole on El Hoyo. We set up the tents and hiked the last part up to the peak in order to watch the sunset. Neither words nor my camera can describe how amazing it was to sit up there after a loong day of hiking and enjoy the stunning views over Los Maribios, Lago de Managua and the Pacific Ocean. One of the most beautiful places I've ever been to. Anyway, we headed back down to camp for dinner and some Siete Años in front of the camp fire, and fell asleep early.


The next day we woke up at 5.30 and watched the equally amazing sunrise before having breakfast and getting our now slightly lighter bags ready. The descent towards the crater lake Asososca began with a very steep and slippery slope, but once we passed that it wasn't too bad. I had a good walking stick in order to avoid to much impact on my knees. Four hours later we finally got to throw ourselves in to the lake, don't think I've ever enjoyed swimming in a lake that much! We spent a couple of hours there, swimming and having lunch, before heading back to León. I really enjoyed this hike, had a great time with the groups and the guides did such a good job. Hopefully I'll climb Telica as well before leaving León... 


Here's a ton of pictures for you:

Cerro Negro

Still a very active volcano

The happiness I felt prior to having to put on my backpack

All set in our funky outfits

And off we went! Apparantely people go as fast as 80km/h, but I went down nice and slowly, definitely not faster than 40km/h.

El Hoyo got it's name from this huge sinkhole, which is were we set up camp

Lots of picture moments

The view from the campsite couldn't have been better. Momotombo and lake Managua.

Sunset over Nicaragua

...and sunrise twelve hours later

All packed up and ready for the descent down to lake Asososca

Our goal for the day is right to the left of volcano Asososca (more or less behind that tree). It looks close, but it was a proper hike in order to get down there.

This is where my camera gave up, so no pics from the lake.

la Gritería/la Purísima

I onsdags gav jag mig alltså ut på stan vid sex för att uppleva en alldeles ny jultradition. När jag kom till parque central och katedralen satte klockorna precis igång att ringa, och de stora fyrverkerierna brakade igång. De var påkostade, nästan i klass med första advent i Uppsala, dock inte lika välarrangerade. Det stog ett par män på katedralens tak och fyrade av raketer i en rasande fart, samtidigt som katedralens alla klockor dånade. Nedanför trappan dansade Pepe Cabezón och hans kompisar (en helt annan tradition som jag kan berätta om senare) i en vild dans ackompanjerade av trummor. Eftersom fyrverkerierna inte var av högsta kvalitet låg krutröken snart tät över stan, och aska dalade ner över folkmassan. Det kändes lite som att vi stod och väntade på jordens undergång, men inte på ett obehagligt sätt.

När fyrverkerierna slutade spred sig folk snabbt ut längs kanterna av parken, och även mot gatorna runtomkring. Där hade olika kyrkor och organisationer ställt upp sina altare och delade ut godis, frukt och småprylar. Folk var som galna, hade med stora påsar som de samlade allt i, och trängde sig fram som om det gällde liv och död. En hel del var förvånansvärt nog väldigt städade och ställde sig i en evighetslång kö för att komma fram till gåvorna. Väldigt imponerande.

Det där med fina sånger blev inte riktigt av. En och annan sträckte sig så långt att de ropade "Quién causa tanta alegría?" , och fick då svaret "La Concepción de María" tillsammans med en karamell eller frukt. Det var dock kul att se alla barn springa runt i grupper som galningar, på jakt efter nästa hus med ett altare.

Kvällen slutade ganska tidigt eftersom jag fick ont i halsen av all rök, men La Gritería var helt klart minnesvärd.

La Griteria was an interesting new Christmas tradition for me. By noon people were lighting up fireworks (sort of pointless) and building altars in their doorways as a tribute to Virgin Mary. At six o'clock the big fireworks began by the cathedral, and the church bells started ringing. Parque central was packed with people, and in the front Pepe Cabezón and his friends (another nica tradition that I'll explain some other day) danced to the sound of drums. Within minutes León was covered in smoke from the fireworks, and ashes rained down on our heads. Felt sort of like the end of the world, but not in a scary way.

After the fireworks people took out their plastic bags and ran around town to collect as much candy/fruits/whatever-people-handed-out as possible. Sort of trick or treating without costumes. They ran up to an altar shouting "Quién causa tanta alegría?", and got the answer "La concepción de Maria!" together with a gift. Sometimes it happened the other way around, the people by the altar would shout the question, and people passing by would answer. Anyway, it was fun to watch until I got a really sore throat from all the smoke. Not so fun.

The beautiful cathedral

 Not sure if you can see the line in the background, but it's looong

 Crowded

-Who causes all this joy? -Mary's conception!