Showing posts with label Nicaragua. Show all posts
Showing posts with label Nicaragua. Show all posts

Monday, April 2, 2012

Om uppbrott

Har precis packat väskan för näst sista gången. Imorgon flyger jag till Mexico, sen är det bara två korta veckor innan jag landar i Sverige. Lisa åkte i lördags, och min fina vän Chris igår. Det gör det lättare att åka, men jag hatar avsked och uppbrott. Känns alltid så ödesmättat. Idag har jag mest hållit mig för mig själv, ska dock äta middag med dykgänget ikväll. Mer om dykningen imorgon eller så. Jag är ju Dive Master nu! Känns löjligt bra.

Gick ett varv runt ön i morse, sa hejdå till stränderna. Stränderna och palmerna är nog det sista jag kommer sakna här. Det faktum att det är en karibisk paradisö är konstigt nog bara en bonus. Stämningen och folket är det som gör den här ön så speciell.

Finns mycket jag vill skriva men just nu är jag mest otålig. När väskan väl är packad vill jag bara komma iväg. Får bli kort denna gång.

Tycker om er massor!

Sunday, March 25, 2012

Titta på båten, titta på Äventyret, sa han. En båt om natten är nånting underbart. Det är så man ska börja ett nytt liv, med en brinnande stormlykta i masttoppen, kustlinjen försvinner i mörkret bakom en, hela världen sover. Att resa om natten är finare än nånting annat på jorden.

Tiden på Little Corn börjar så sakta närma sig sitt slut. Jag håller på att avsluta min Dive Master, har bara ett par dagar kvar nu. Känns väldigt konstigt att jag snart faktiskt klarat hela den här kursen. Önskar att jag kunde ta med er alla (framför allt ni som inte dyker) ner under ytan och visa er allt som är så fantastiskt med dykningen. Bara känslan att flyta mer eller mindre tyngdlös genom vattnet och titta upp mot solen långt däruppe!

De tre bästa sakerna som hänt mig i helgen är:

1) Att få dyka på en otroligt vacker dykplats och sen få sällskap av ett gäng delfiner på vägen hem
2) Att vi nu har en perfekt hängmatte-triangel på stranden.
3) Att jag har fått en ny bästa kompis på ön! Han är ungefär hur söt som helst, bilder bifogas.

Som Dale Cooper så klokt sa ska man ge sig själv en liten present varje dag, om det så bara är en kopp kaffe. På samma sätt kan man verkligen behöva påminna sig själv om att man är med om fina saker varje dag. Lätt att glömma annars.

 My time on Little Corn is slowly coming to an end. I'm finishing off my Dive Master, only a couple of things left now. It's weird to know that I almost finished this whole course, have been looking forward to it for so long. I wish I could take all of you (especially those of you who don't dive!) down under the surface and show you all the amazing things about diving. Just to float more or less weight less through the water and look up at the sun far above the surface.

The three best things that happened to me this weekend was: 

1) Getting to dive an incredibly beautiful dive site and being accompanied by dolphins on the way home
2) That we now have the perfect trio of hammocks on the beach.
3) That I have a new best friend on the island! He might be my favourite puppy ever

Like Dale Cooper said you should give yourself a gift every day, even if it's just a cup of coffe. In the same way I think it's important to remind yourself of the nice things that happen every day. Otherwise you might not even notice them

 Sunset Toña is the best Toña
 Ooooh how I love him
At the moment he goes by the name Mr Pink

Friday, March 23, 2012

Pearl Keys

Igår åkte jag, Lisa och 38 andra turister och öbor till Pearl Keys. Det är ett gäng små öar en dryg timmes båtresa sydväst om Little Corn. De flesta är obebodda paradisöar, våra förväntningar var väldigt höga när vi lämnade la Islita halv åtta på morgonen. En kort tur till Big Corn för att ordna tillstånd från militär och la alcaldia blev till drygt tre timmar. Öpolitiken är komplicerad, framför allt när det kommer till situationer då någon kommer med en bra idé och kan tjäna lite pengar. Efter många om och men (och mycket hummande från viktiga män i slips och skjorta) kom vi till slut iväg framåt halv elva. Väl framme visade det sig vara minst lika fint som vi väntat oss. En del små kobbar hade bara fem-sex palmer och inget mer, riktigt karibiskt paradis!

Dagen tillbringades under några palmer på en fantastiskt vacker liten ö. Det fanns ett helt gäng ödestränder att upptäcka, och dessutom ett övergivet hotell. Det var relativt nybyggt när det förstördes i en orkan för två år sedan, och ägarna lämnade det därefter med möbler och allt. Vi hittade en tekanna, lite möbler (bland annat en kristallkrona) och fotografier. Väldigt lustig känsla att gå runt bland all bråte. Ett brudpar som gifte sig på Little Corn i tisdags åkte med oss, och de hade med sig brudklänning och fotoutrustning. Det blev väldigt häftiga bröllopsbilder i det övergivna hotellet med Karibien i bakgrunden!

Efter lunch och snorkling gav vi oss av hemåt när eftermiddagen började närma sig sitt slut. Hemfärden kändes oändligt lång, men vi höll humöret uppe. Somnade dock samma sekund jag lade huvudet på kudden vid nio, man blir trött av sol! Ikväll blir det mer action, en kompis som är en väldigt duktig gitarrist ska spela på Lisas jobb.

Yesterday I went with Lisa and about 38 other islanders and tourists to Pearl Keys, a bunch of islets a bit more than an hour southwest of Little Corn. Most of them are uninhabited paradise islands, so our expectations were pretty high. Anyway, we left la Islita at 7:30 for a short stop in Big Corn (paperwork and permits from the military) before heading out towards the Keys. Unfortunately we ended up spending about three hours on Big Corn, island politics can be complicated when someone is trying to make money and other people do everything they can to get a piece of the cake. It was well worth the delay though, you can't get much more of Caribbean paradise than that. 

We ended up spending the day on a small island with an abandoned hotel. Apparantely it was recently built when a hurricane destroyed it about two years ago, and the owners just left it with furniture and everything. We found a chandelier, old photos, books and furniture. There was a wedding on Little Corn this Tuesday, and most of the wedding party came with us. They brought the wedding dress and photo equipment, so they got some really cool wedding pictures in the old hotel with the Caribbean in the background!

After some snorkelling, island-exploring and lunch we got back on the boat when the afternoon turned in to evening. The ride home felt looong but we stayed in good spirits. One of the things I love most about Little Corn is the kind of travellers it attracts. It's not easy to get out here (especially not if you travel by land to Bluefields), so most people who come here are very aware of the standards on the island. No one complains when things break or a trip get delayed 

So, it's time for a lot of pics! I took about a million, here's a very rough selection:
  
just before they decided to squeeze another 15 people in there...
 
 Kodak moment
Three hours later we made it -to Big Corn.

 Exploring the abandoned hotel
 Paradise



 The camp
 The Pink Pearl - owned by a former porn star

 Snorkelling
 Exploring the island
 Taking a break from the island exploring
 Hej!
 Hej hej!
 Lunch
 Beautiful sunset on the (wet) way back to Little Corn
Cold and wet, but very happy!

Sunday, March 11, 2012

Likkle Island

Hej alla,

Det är svårt att skriva när det händer mycket och samtidigt ingenting. Tiden går och jag känner mig längre bort från Sverige än någonsin. Nu har Lisa och jag varit på Little Corn Island, "Likkle Island", i en månad. Vi hyr varsitt rum hos en fantastisk man som heter Randy. Han är den överlägset mest avslappnade människan jag träffat, svarar allriiight man eller niiice på vad man än säger. Randy känner alla på ön och hjälper oss med allt från att hitta bästa kokosnötsbrödet till att öppna konservburkar.

Jag tillbringar större delen av dagarna på dykcentret, är oftast där mellan halv åtta och fyra sex dagar i veckan. Vet inte hur jag ska kunna beskriva för er vad dykningen ger mig, det här är det bästa jag någonsin gjort. Älskar det så mycket. Det är fantastiskt kul att få mer ansvar, lära mig navigera, leda dyk och hjälpa till vid kurser. Lisa följer dessutom med ibland, vilket såklart är de bästa dyken.

Vi har båda förälskat oss i den här ön och dess invånare (både de med två och fyra ben, det finns risk att det blir ett inlägg enbart om hundarna här framöver), och skapat en himla fin vardag. Lisa har fått jobb på en restaurang som hon trivs väldigt bra på. Efter bara en vecka blev hon erbjuden jobbet som manager, men jobb och lägenhet väntar ju hemma i Sverige.

Ni får ett par bilder som beskriver livet här på ön ganska bra, jag lovar att skriva mer snart. Har massor att berätta!

It's hard to write when there's so much going on but at the same time nothing. The days pass by and I feel further away from home than ever. Lisa and I have been here for a month now, and we've both settled down in our own ways. I spend most of my time at the dive shop, enjoying it more than ever. Lisa got a job about a week ago, at the nicest restaurant on the island! She likes it a lot, even got offered the job as a manager. Unfortunately she has an apartment and job waiting for her at home... 

Anyway, I'll write more about our lifes on Likkle Island soon, just wanted to let you know we're doing all right over here.  







Saturday, February 11, 2012

León otra vez

Lisa och Jenny är här! Förkylda men glada. Det har varit jättekul att få visa dem León under några dagar, vi har varit på konstmuseum, gått på marknad och lyssnat på bra musik. Imorgon bär det av till Karibien där Lisa och jag stannar ett bra tag. Äntligen dags för dykning!

Lisa and Jenny are here! They both have a horrible cold but still in good spirits. It's been great to show them around León during two days, we've been to the art museum, market and listened to good live music. Tomorrow we're heading for the Caribbean, finally! Lisa and I will stay there for a while, really looking forward to it. Time for some intense diving! 






Tuesday, January 10, 2012

utskriven/Telica


Efter en lång (och dyr -nu är jag himla glad att jag la ut de där extra tusenlapparna för en ordentlig reseförsäkring) vecka på sjukhus är jag äntligen utskriven. Ska äta antibiotika några dagar till, och sen bör jag vara bakteriefri. Äntligen. Är dock väldigt trött på alla sätt och vis, den här infektionen har tagit på krafterna. Känns framför allt jättetråkigt att så stor del av Gustafs besök här tillbringades på sjukhuset, men det är ju sånt som händer. Vi får göra fler resor i framtiden helt enkelt.

Innan jag blev sjuk hann vi ju med en hike upp på vulkanen Telica, det har jag inte hunnit berätta om. En nicaraguansk kompis som jag känner sen förra gången i landet guidade oss (och en tysk och en amerikan) uppför vulkanen tillsammans med två vänner till honom. Det var hur häftigt som helst, Telica är en väldigt aktiv vulkan, så vi fick se lava för första gången! Fem på morgonen klättrade vi upp till kanten av kratern och kikade ner. Långt där nere såg vi lavan, men framför allt hördes det. Oj vad det väste och fräste om vulkanen! Häftigt. Efter att ha njutit av soluppgången begav vi oss sedan nedför vulkanen igen, väldigt vackra vyer på vägen ner. Enda minuset var att vi inte hann upp i tid till solnedgången, och därmed var tvungna att ta oss upp sista biten i mörker. Men så är det med tiderna här, som svensk tidspessimist är det lätt att bli stressad. Jag jobbar på att lära mig släppa det, men det är inte alltid det lättaste. Hur som helst, återigen får ni nu en bildbomb från Gustafs iphone.




After a long (and expensive -I am now very happy that I payed a couple of hundred dollars for a good travellers insurance) week at the hospital I'm finally free again. Will stay on antibiotics for a couple of days more, and then I'm hopefully back to normal soon enough. I think I'll need a week or two before I've gathered some strength again though, this has been a rough battle to fight for my body. Most of all I'm sad that such a big part of Gustaf's visit has been spent in the hospital, but there's not much to do about that. We'll just have to go on another trip soon. 


Anyway, before the whole blood poisoning business we made a hike up volcano Telica! A Nicaraguan friend from my first time around guided us (plus a German girl and an American guy) up the volcano. Since Telica is an active volcano we climbed up to the edge of the crater at 5 am in order to watch the lava when it still was dark. Really cool to see lava for the first time! That was followed by a ridicolously beautiful sunrise and then a four hour hike back down to the highway. Once again you get a bunch of pictures from Gustaf's Iphone.


Around here we saw a HUGE snake! Almost two metres.

The goal of the day - Telica
By the end of the day a couple of horses (oh, well. Tiny ponies) helped us out
Tired but almost there. Unfortunately we didn't make it up in time for sunset.
Good thing there was a sunrise twelve hours later!
Cold and tired, but happier than we looked.
On the edge
A pretty impressive crater
The crater from below

Almost at the highway again, beautiful landscape on the way down