All Inclusive

Oskar och jag har hittat ett favoritställe på stranden. Om man går söderut längs kusten i en dryg halvtimme (minst 45 minuter när det är motvind!) kommer man till en alldeles underbar sträcka strand. På morgonen packar vi lite matsäck och sedan ger vi oss av. En palm ger lite skugga, havet svalkar skönt och vi har det i princip helt för oss själva! Ganska fantastiskt.

Något som inte är lika fantastiskt är ett antal enorma All Inclusive-resorter som vi passerar på vägen. Området heter Playacar. Det består av ett par stora hotellkomplex, en golfbana, ett köpcenter och massa läskigt dyra privata villor. För att åka in med bil måste man legitimera sig och uppge vad man har för ärende där, går man längs stranden slipper man som tur är det. Jag är på många sätt positivt inställd till turism (vilket är ganska självklart med tanke på att jag reser ungefär hela tiden), men det här har jag väldigt svårt för. Turisterna som bor på dessa All Inclusive-hotell rör sig sällan mer än ett par meter utanför Playacar. De äter alla sina måltider där och ordnar alla eventuella aktiviteter genom hotellen. De åker alltså till Mexiko och utnyttjar de fantastiska naturresurserna som finns här, njuter av stranden och de intressanta platserna runtomkring Yucatán utan att knappt ge ett öre åt mexikanerna. Nästan alla stora All Inclusive-komplex är ägda av amerikanska, kanadensiska eller europeiska storföretag. Självklart betalar de skatt här i Mexiko, men det är en försvinnande liten del jämfört med vinsten som försvinner bort till västvärlden.

De största spåren man som All Inclusive-turist lämnar efter sig är i form av miljöförstöring. Energislösande varmvatten pumpas in i en oändlig mängd, air condition hålls igång dygnet runt och tusentals kilo mat slängs bort. Plastglas förbrukas i en imponerande takt, likaså handdukar som ska vara rena varje dag. Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt att se. Det kan dessutom nästan bli komiskt när man går förbi och ser lekledare valla runt vuxna människor som om de vore treåringar. Oskar och jag tappade nästan hakan när vi efter att ha observerat säkert tio olika tillfällen då vuxna (till deras stora förtjusning) behandlades som småbarn, och sedan ser hur de fäller stora solskydd över solstolarna som ser exakt ut som taket på en barnvagn!

Allt är såklart inte svart eller vitt här i livet, och jag kan absolut förstå charmen i att under ett par veckor få koppla av till hundra procent, inte behöva tänka på varken vardagssysslor eller pengar (mer än hur mycket man ska dricksa städerskan). Har man småbarn är det ännu mer förståeligt, de flesta All Inclusive har massa aktiviteter för barn i alla åldrar. Det jag tycker man som turist med pengar och därmed makt ska göra är dels att så gott det går välja mindre mexikanskägda hotell, kanske gå några stapplande steg på egen hand till en lokal restaurang en kväll, och inte minst ställa frågor! Fråga vad hotellet gör för miljön (källsorterar de? Har de solceller? Uppmuntrar de sina gäster att spara vatten vid dusch, tvätt etc?), vad deras personal har för villkor, om de anlitar lokala småföretag som organiserar utflykter osv.

Just south of Playa is an area called Playcar. It consists of a couple of huge All Inclusive resorts, a golf course, a shopping mall and quite a few private villas. Oskar and I have walked past this area a couple of times, since our favourite spot on the beach happens to be on the other side of it. I can definitely see the advantages of staying in a place like that (especially if you have kids), but it's not all good. 90% of those hotels are owned by American, Canadian or European companies, and although they obviously do pay taxes here in Mexico it's a very small amount of money compared to the profit that disappears into the pockets of foreigners. They are also using huge amounts of energy (hot water, a/c's that they keep running 24/7, towels that are being washed every day, tons of food that's being thrown away because it's one day old etc) and don't do much good for the environment. So tourists who sleep, eat all there meals and arrange all activities through those places don't really do anything for Mexico as a country. They enjoy the wonderful beaches of Costa Maya and leave a huge carbon footprint behind. 

To me this is sad on so many levels. I feel sorry for the tourists who go to a country for two weeks without actually seeing any of it. I'm sorry that they make the gap between mexicans and tourists bigger and bigger. The only mexicans a lot of them meet are the waiters and the cleaning ladies. It makes me sad that people still are so unaware of the power that comes with money. I really hope that a new type of tourism will develop, a tourism with travellers who start asking questions and making demands. I hope tourists will start asking about what staff policy a hotel has, I hope they will ask about who the owners are, and I really hope people will ask about what they do for the environment. That might be to much to as for, but in that case a good first step can be to walk a couple of metres away from the resort area and see what you find! There might actually be a really nice world out there...

 About 200 metres away from the last All Inclusive Resort the beach is deserted.

 Since our hostel isn't All Inclusive we have to buy our own food and carry it all the way to the beach!