När man är fast i en sjukhussäng blir dagarna ganska långa och sega.
Jag ligger mest och väntar på nästa måltid och nästa gång sköterskan
kommer in för att kolla temp och blodtryck. Sådana dagar får man ta vara
på det lilla roliga som bjuds, och då är det himla tur att jag har
Gustaf här som underhåller mig. Trots omständigheterna har vi skrattat
riktigt mycket de senaste dagarna, vilket är väldigt skönt.
Igår
bjöd Gustaf på alldeles fantastisk underhållning. Han var milt uttryckt
lite butter på eftermiddagen. Till saken hör att han har fått en jobbig
turristdiarré som är riktigt envis, så det är väldigt förståeligt att
han är lite trött och frustrerad. Hur som helst, jag orkade inte riktigt
med honom och efter att misslyckats med att övertala honom att åka till
hotellet eller ut på stan fick jag honom i alla fall att gå ett varv
runt sjukhuset, och även stanna i sjukhuscafeterian för att köpa
Pringles.
När han kommer upp och jag tar fram röret ur
påsen visar det sig att det redan är öppnat (och helt klart inte längre
fullt). Någon har försiktigt öppnat locket halvvägs och snaskat i sig
några chips. Gustaf tänder till direkt och springer ner för att byta.
Kommer upp i rekordfart med ett nytt rör och är lite småsur för att
kvinnan i kassan först hävdade att Gustaf själv öppnat det (han kan noll
spanska men med kroppsspråk kommer man långt). Jag tar återigen röret
och kan verkligen inte hålla masken när jag ser att även det är öppnat
på samma sätt! Vid det här laget får Gustaf ett mindre sammanbrott medan
jag skrattar så jag gråter i sängen. Han svamlar osammanhängande om att
jag måste ringa ner till cafeterian och intyga att det inte är han som
smakar på chipsen för att sedan lämna tillbaka dem.
Efter
en stunds studsande runt rummet springer han ner igen med orden "nu ska
jag se arg ut!". Till slut kommer han upp med ytterligare ett rör, som
visade sig vara ett av få som inte redan var öppnat. Jag önskar
verkligen att jag kunde varit med nere i cafeterian och beskådat Gustafs
försök till arg kommunikation. Tydligen hade kvinnan pekat på honom och
menat att han öppnat chipsen. Då hade Gustaf i sin tur pekat på
kvinnans lille son som var bakom disken och menat att det nog var han
som var chipstjuven. Pojken hade satt på sig sin oskyldigaste min, men
Gustaf hade nu bestämt sig för vem den skyldige var. När min middag kom
upp senare på kvällen var den lille pojken med utanför, och Gustaf
pekade genast mycket argt på honom. Stackars pojke, han ville väl bara
veta vilken Pringlessmak som är godast.
En himla fin
sak med Gustaf är att han verkligen kan bjuda på sig själv, så i
efterhand har han skrattat lika mycket som jag åt hur galen han framstod
under sitt korta men intensiva sammanbrott över ett rör Pringles.
When
you're stuck in a hospital bed the days grow quite long. I spend most
of the time waiting for next meal, or the next time the nurse will stop
by to check my temperature and blodpressure or give me some more
antibiotics. Days like these it's important to make the most of the
small entertainment you can get, and then it's perfect to have Gustaf
here. We've actually laughed a lot these past few days, despite the
circumstances.
Yesterday Gustaf stood for
the entertainment of the year so far. He was, to put it mildly, a bit
grumpy in the afternoon. His stomach still hasn't recovered so it's very
understandable that he is tired and frustrated by now. Anyway, in the
afternoon I couldn't take it anymore so after failing to make him go to
the hotel for a while I at least managed to make him go for a walk
around the hospital, and also stop by the hospital cafeteria to get some
Pringles.
When he comes back up to the
room and I pull the Pringles tube out of the plastic bag it turns out
it's already open. Someone has opened the paper lid halfway and eaten
some chips. I just laugh, thinking "typical Nicaragua", but Gustaf who
also is a bit frustrated from having to get by on his own for a couple
of days whitout speaking any Spanish is instantly pissed off. He runs
back down to change it and is back in no time, slightly annoyed with the
lady in the cafeteria who first thought that Gustaf himself had opened
the tube and then changed his mind about the flavour. Once again I grab
the Pringles tube and can help laughing when I see that this one too has
been opened in the same way! Now Gustaf has a small breakdown while I
laugh until I cry in the bed. He's talking about how crazy it is that
you actually have to check and see that things aren't opened already,
and he also wants me to call the cafeteria and tell them that he's
telling the truth.
After a couple of
minutes of jumping around the room and looking like a crazy person he
storms out with the words "this time I'll look angry". After a while he
comes back with a third Pringles tube, which apparantely was one of few
that hadn't been opened already. I really wish I could have been in the
cafeteria watching Gustaf trying to communicate in a language he doesn't
speak while being upset. When he later was back to his normal self he
told me that the lady had pointed at him (meaning -you opened them!) and
Gustaf had answered by pointing at her son, a little boy who was behind
the counter (meaning -he did it!). The boy put on an innocent face, but
the fact that almost all of the tubes were opened makes him a suspect,
and definitely freed Gustaf from any suspicions. Later that night when
they brought up my dinner the boy was with the cooking lady. Gustaf
instantly gave him an angry stare and once again pointed at him. Poor
boy, he just wanted to know which one of the Pringles flavours he liked
most.
A really great thing about Gustaf is
that afterwards he has laughed as much as me about his short but intense
breakdown over a Pringles tube.
Hahahaha! Gud vad roligt!
ReplyDeleteKram till er!
Ps saknades bara foto på arg Gustaf!
ReplyDeletehaha jag dör. kan verkligen se gustaf framför mig. och dig när du är trött och skrattar hysteriskt.
ReplyDeleteHoppas du piggnar på dig snart! Tur att ni kan skratta åt eländet iaf, ni bunkrar upp med bra historier för framtiden. Kram!!!
ReplyDeleteHahahahaha, jag önskar jag var där o fick se Gustaf live!!!
ReplyDelete